Ändra alltid ett vinnande koncept

Vad är det egentligen Svensk idrott vill uppnå med en ny syn på träning och tävling? Vad pratar vi om när vi säger ”triangel till rektangel” eller åberopar ”Strategi 2025” med dess fyra målområden och fem utvecklingsresor? Som förväntat ropas det högt från såväl motståndare som förespråkare, och högst ropar de icke pålästa eller de vars ingrodda och trygga metoder plötsligt prövas. På det sättet skiljer sig inte idrottens förändringsarbete från andra branschers förändringsarbeten. Och egentligen är förändringarna bara processer som redan börjat gro och därmed alldeles nödvändiga, för att inte säga oundvikliga…

Allt förändras

Redan för tvåochetthalvt tusen år sedan sa den grekiske filosofen Herakleitos ”panta rei”; allt flyter (dvs förändras). Samtidigt i en annan del av världen mediterade Siddharta Gautama (Buddha) över begreppet ”anicca”; den förgängliga verkligheten. Och århundraden före dessa har visdom ur I Ching; Förändringarnas bok, konsulterats av kejsare och kungligheter inför stora och små beslut som skulle fattas. Även idag är framgångsrika idrottare och vinnande lag medvetna om behovet av ständiga förändringar, såväl medvetet valda som framtvingade av omgivningen. Det succéomvälvda rugbylaget All blacks, Nya Zeeland´s landslag, följer devisen ”when you´re on top of the game, change the game.” För att inte bara vinna, utan fortsätta vinna och prestera på topp, är förändringar nödvändiga.

Trygghetszonen

Förändringar sker inte bara naturligt, det är även naturligt att förändra. Men också läskigt. Ibland är rutiner och strukturer det som får oss att känna trygghet. Vi är bekväma när vi vet vad vi kan förvänta oss, vad som ska hända, vilken tid bussen går eller vad våra grannar heter. Men det förändras. Ett annat exempel är tonåren som är en tuff period där vi fysiskt, psykiskt och socialt går från barn till vuxen. Allt… förändras. Det vet vi och det måste vi förhålla oss till, acceptera och till och med välkomna. Människans vana att skapa rutiner är ett av fler sätt att kontrollera en ständigt föränderlig verklighet och få en känsla av att vara i trygghetszonen.

Ropa högst?

Så jag är därför både förvånad och inte förvånad av att före detta idrottare, krönikörer, kommentatorer samt tränare runt om i landet höjer ett varningens finger att förändra tävlingsstrukturen. Exempelvis skrockar många att ”ska man inte få tävla längre?” Trots att det aldrig har varit någons (vad jag vet) uppsåt att ta bort tävlandet från barnidrotten. Syftet med de förändringar som görs och gjorts är menade att skapa meningsfulla tävlingar med mer aktivitet, fokus på utveckling och på barnens villkor. Inget annat. Dock missförstår många förändringarna både medvetet och omedvetet eftersom de kräver ny fokus, nya tankesätt och även förändrat ledarskap. Det ska ju liksom vara som det alltid har varit. Men faktum är att det är just det förgångna som tvingar idrotten till de nödvändiga förändringar som måste till. Och det är inget nytt. Ständiga förändringar krävs för att inte gå under. Funder en stund över hur idrotten hade sett ut om den inte förändrats… alls.

– Precis, jag kom fram till samma slutsats

Så vad innebär förändringarna i praktiken?

Inte särskilt mycket för de flesta tränare, föräldrar och ledare därute. Barn och ungdomar idrottar precis som du och jag för att ha roligt, tävla, göra sitt bästa och utvecklas ihop med kompisar. Vissa vill tävla och ge allt, sikta mot toppen, för andra är det mer på kul. En del vill inte tävla överhuvudtaget. Och ingenstans ska idrotten sätta käppar i hjulen för individens ambitioner med sin idrott. Vi ska stötta de med drömmar att nå sina mål, välkomna varandra till en gemenskap där vi utvecklas tillsammans och fortsätta heja på våra hjältar och stjärnor. Tränare ska hjälpa barnen att relatera sunt till idrott och tävling, se möjligheter till utveckling. Föräldrar ska inkluderas, stödja och vara en del av en sund kultur, en stimulerande miljö. Det behöver också sägas: tjejer och killar, kvinnor och män ska ha samma möjligheter.
Kort sagt innebär förändringen att vi ska fortsätta göra det vi gjort hittills – fast bättre!

Ps. Om förbundet din idrott tillhör ändrar tävlingsstrukturen så att de idrottare du coachar inte kan delta i vissa tävlingar (exempelvis mästerskap på grund av för låg ålder), hjälp dem då att finna andra utmaningar och tävlingsmöjligheter. Hjälp dem att träna upp och utveckla nya förmågor, stötta dem till uthållighet. Det som känns tungt just nu kan i framtiden bli deras styrka. Se möjligheter! Ds.

Annonser

Motgångar – lånade tankar

Följande blogginlägg är skrivet av min vän Anna Lindberg, dotter till Ulrika Knape-Lindberg – båda två oerhört framgångsrika simhoppare. Anna är femfaldig OS-deltagare och hennes perspektiv på motgångar och kamp i uppförsbacke känns oerhört trovärdiga och därmed vill jag låna hennes tankar här i min blogg. Läs och begrunda!

Motgång upplevs när den egna insatsen inte ger önskat resultat, eller orsakas av en omständighet som motverkar önskat resultat. Motgångar är en naturlig del i utvecklingen för att nå framgång. Winston Churchill sa ”det är i motvind en drake lyfter”. De flesta som har lyckats och blivit framgångsrika har stött på en eller flera motgångar. Det är orimligt att tro att individer som ständigt utmanar både sig själva och omgivningen, enbart gör sådant som leder till framgång. Det är genom motgångens friktion som nya insikter skapas om oss själva och människorna i vår omgivning.

Lära sig om sig själv
När man upplever motgång kan tvivel uppstå. Kanske speglar omgivningen motgången som större eller mindre än vad man själv uppfattar den. Båda differenserna kan kännas svåra. Att iaktta både sig själv och andra när man lär sig hantera uppförsbackar är oerhört värdefullt. Min insikt om hur jag beter mig och hur andra beter sig, när jag ställs inför svåra utmaningar är viktig. Det finns många olika sätt att hantera en motgång på. Det går aldrig att förutspå hur reaktionerna kommer vara. Däremot så lär vi oss hantera motgångar bättre och bättre, allt eftersom vi stöter på dem och hittar vägar ur dem. Ett högpresterande beteende med fokus på prestationer och ständig förbättring bygger till stor del på förmågan att våga utmana sig själv. Utmaningar som innebär att balansera på gränsen mellan framgång och totalt misslyckande. I kritiska situationer utmanas individer att göra val, ibland svåra val. Erfarenheten av att stöta på en motgång, hantera den och gå vidare blir oerhört värdefull för framtiden.

Starkare efter
Att ha tagit sig genom en motgång är en framgång i sig, oavsett om resultatet slutligen är uppnått eller inte. Man känner sig starkare, bara genom upplevelsen av att inte ha blivit besegrad. Det är i motgång vår egen kapacitet upplevs, vilken ibland kan överraska positivt. Därför bör vi fortsätta att anta utmaningar. Dessa utmaningar ger utveckling och en ökad kapacitet. Detta bygger på att våga se utmaningen som en tillgång samt som en värdefull erfarenhet. Att ha mod att våga ta sig an utmaningen och hantera den, ska ses som en tillgång. Motgångar är smärtsamma och tuffa i stunden, men gör oss starkare när vi lyckats övervinna dem.

Undviker helst motgångar
Om man undviker motgångar för att man vet att det kommer bli jobbigt är risken stor att resultaten aldrig blir riktigt så bra som de skulle kunna bli. Men å andra sidan blir det inte heller helt misslyckat. För vissa är det mer bekvämt att parera mellan motgångarna, än att anstränga sig att gå genom dem. Men att parera mellan motgångarna tar också tid och kraft. Dessutom blir det svårare att identifiera vad som verkligen fungerar och vad som bör undvikas. Om vi försätter oss i en bekvämlighetszon, är risken stor att resultaten uteblir samtidigt som motivation och tron på oss själva sviker.

Lära sig kämpa
Oavsett hur stor eller liten motgången är, så innebär den på ett eller annat sätt att det inte går att hålla sig till planen. Alternativet är inte att ge upp. Det gäller att hitta andra vägar för att kunna göra så rätt som möjligt. Mitt i motgången handlar det mycket om att vara kreativ, för att hitta nya lösningar. Nya sätt för att ta sig genom motgången, för att inte riskera att stanna upp och bli passiv. Det finns alltid saker att göra, om viljan finns. Vetskapen om sin egen förmåga, är en enorm tillgång för att ta sig genom motgången. För att orka kämpa i uppförsbacken är kunskap om vilka faktorer som ger kraft oerhört viktig. Hur man väljer att förhålla sig till motgången kan vara avgörande för hur snabbt man tar sig ur motgången, samt i vilket skick man befinner sig i när den är över. En sak är i alla fall säker, att om jag inte gör jobbet så gör garanterat någon annan det.

Det krävs mycket av individen för att ta sig an motgången på allra bästa sätt. Ett enormt tålamod, kreativitet och förmågan att se värdet i att kämpa på trots att det tar emot. Efter motgången har kapaciteten höjts genom nyvunnen erfarenhet och tron på sig själv.

Följ länken om du är intresserad av att läsa mer om vad Anna Lindberg erbjuder när det kommer till utbildning eller om du vill läsa mer av hennes reflektioner!

Tack Anna för att jag fick låna dina ord! /Love Swartz, Sörmlandsidrotten

http://ledarjag.se/motgangar/

 

 

 

 

 

Äntligen samsyn!? Del 3

Hur ska det gå till då – Samsyn på riktigt!

Jag tycker att vi inom idrotten ska samarbeta ännu mer framförallt i de tidiga åren då barnen introduceras till idrottsrörelsen – förslagsvis genom att erbjuda gemensam verksamhet där barn ges möjlighet att prova många olika idrotter i olika miljöer tillsammans med välutbildade ledare. Jag tycker inte att det räcker att vi erbjuder en allsidig fotbollsträning – det är viktigt att barnen identifierar sig som ”barn som leker många idrotter” snarare än exempelvis fotbollsspelare i tidiga år, risken är annars att fotbollsspelaren exkluderar sig själv från många andra aktiviteter för att satsa på fotboll. Något som riskerar att begränsa möjligheten till ett livslångt idrottande samtidigt som chansen att nå eliten oavsett idrott minskar. En bra start där barnen får utveckla många olika färdigheter kommer troligen minska andelen ungdomar som slutar helt med idrott då de lättare kan välja mellan olika aktiviteter. Det kommer säkerligen också innebära att de som ungdomar väljer att fokusera på enstaka idrotter och satsa mot eliten gör det med bättre fysiska, psykiska och sociala grundförutsättningar.

Dessutom tycker jag att vi bör samverka även med andra fritidssysselsättningar och uttrycksformer som musik, teater, scouter, friluftsliv med mera för att ytterligare utöka barnens möjligheter att hitta fler olika fritidsintressen. Tillsammans blir vi starkare och når fler. Citatet ”Om vi bygger starka barn. Behöver vi inte laga så många trasiga vuxna” stämmer bra in på vilken samhällsnytta det innebär om vi hjälper barn att hitta vad de brinner för och vilka färdigheter de själva vill utveckla vidare. Något som ger dem en mening och en känsla av sammanhang – grundförutsättningar för att på lång sikt må bra fysiskt, psykiskt och socialt.

 

Äntligen Samsyn!? Del 2

Barns utveckling i fokus

Denna typ av verksamhet där barn får testa många olika aktiviteter finner även stöd i kunskapen kring barns fysiska utveckling. Där beskrivs olika faser inom vilka det är mer lämpligt att fokusera på olika saker att träna på. I vilken ålder de olika faserna infaller är individuellt men alla barn genomgår ungefär samma faser. Fram till cirka 9 års ålder är det en bra tid att lära sig många olika grundmotoriska rörelser som hoppa, krypa, kasta, sparka, springa, klättra osv. Detta görs lämpligen genom rörelseglädje och att leka idrott på många olika sätt. Det är dessutom bra att träna på att behärska många olika underlag och miljöer. Till exempel är det bra att kunna hantera att vara på is, i vatten, i idrottshallen, i sanden, i skogen och så vidare. Det är bra att träna på att vara en del i ett lag och samarbeta men även att kunna klara sig på egen hand och lita på sina egna färdigheter. Alla dessa erfarenheter och färdigheter som du förvärvar under dessa år blir byggstenar i ditt eget rörelsebibliotek att använda under resten av ditt liv. Ju fler olika typer av byggstenar du har i ditt bibliotek ju fler komplexa typer av rörelser kan du göra genom att kombinera olika byggstenar. Det blir också en central del i din fysiska självkänsla, om du känner att du kan behärska många olika rörelser och olika typer av miljöer ökar dina möjligheter till ett aktivt liv även som vuxen och därmed en god hälsa. Du lär dig sunda vanor som du har nytta av hela livet.

Åren före puberteten brukar kallas för den ”motoriska guldåldern” då växer fortfarande nervsystemet och det finns stora möjligheter att påverka nervsystemets utveckling och lära sig nya motoriska uppgifter. Under dessa år är det en gyllene period att träna in koordination, balans, reaktionssnabbhet och teknik. Det innebär inte att barn ska nöta enbart en typ av teknik som till exempel fotbollsteknik utan även här är det viktigt att barn lär sig hantera många olika tekniker i många olika miljöer för att ytterligare utveckla sitt rörelsebibliotek, ju större mångfald du har i rörelsebiblioteket ju lättare har du sedan att kombinera olika rörelser och tekniker inom den idrott du väljer att fokusera på. Dessutom ökar dina möjligheter till ett livslångt idrottande inom någon eller flera olika idrotter.

Under och efter puberteten blir barnen mer och mer färdigväxta och då är det lämpligt att fokusera på en eller några få idrotter om de önskar att satsa på en elitkarriär. Då blir det mer fokus på den specifika idrottens rörelser, tekniker och tävlingsmoment. Samtidigt kan barn välja att fortsätta med många olika idrotter på motionsnivå. Jag tycker att vi ska fokusera på att hjälpa barn hitta sin talang och sitt intresse snarare än att enskilda föreningar ska leta efter talanger till sin verksamhet. Det är ändå barnen i slutändan som bestämmer om och hur mycket de vill satsa på sin idrott. Mitt uppdrag som förälder, ledare och förening är att ge barnen bästa möjlighet att först och främst välja sitt eget intresse och därefter hjälpa dem nå sin fulla potential.