Kan vi nå 100 procent?

I dagarna har RF tillsammans med BRIS gått ut med det nya materialet ”Barnens spelregler” samt en reviderad upplaga av ”Skapa trygga idrottsmiljöer.” Förstnämnda är en handbok i syfte att informera barn om deras rättigheter och samtidigt mana till dialog om frågor som rör delaktighet, övergrepp, respekt och utveckling. Det andra materialet är ett stödverktyg för föreningen som på ett explicit sätt guidar föreningsledare, tränare eller föräldrar rätt i svåra situationer samt pekar på vägar att bygga kulturen inom föreningen. Inom denna satsning har även BRIS öppnat en särskild stödtelefon för barn och ledare inom idrotten – och mer är på gång.

Barns trygghet är en självklarhet för den absoluta majoriteten av oss. Den ska sättas först i alla samhällets rum – idrotten är inget undantag. I de fall någon del av ett barns liv inte är tryggt och säkert, ska idrotten vara den plats där barnet får lugn och ro, blir lyssnad på och får sin glädje, gemenskap och utveckling tillgodosedd. Det ansvaret har vi, och det får vi aldrig svika. Men även om vi alla nickar jakande åt detta och aldrig skulle drömma om att säga emot så ser verkligheten inte ut så alla gånger. Ibland blir det fel trots goda avsikter, om detta bloggade jag för ett par veckor sedan med Djungelboken som analogi. I dessa fall krävs tillit, transparent dialog och en vilja att lära och bli bättre.

Men så händer det också att vuxna, eller barn och ungdomar också för den delen, medvetet kränker andra, begår övergrepp eller pressar barn för hårt mot tävling och resultat. För att komma åt detta problem krävs att vi vågar se, säga ifrån, anmäla och framförallt: Lyssna på barnen! Det är barnets upplevelse som är central och din uppgift som ledare att möta de behov som ett barn har, vägleda och stötta och därigenom uppfylla de förväntningar som ställs på dig genom barnkonventionen. Eller genom det enkla faktum att barnens föräldrar faktiskt litar på dig.

Idag säger 93 procent av barnen inom idrotten att de trivs i gemenskapen. 96 procent säger att idrotten är rolig. Är det tillräckligt? Är det bra siffror? Lägre procent hade definitivt varit katastrof. Men 100 procent måste vara målet!

Jag brukar säga att det bästa sättet att skapa ett livslångt intresse för idrotten är att göra varje tillfälle så roligt att barnen längtar efter nästa träning. Kan inte det vara vägledande? Om det är målet, och din omtanke för barnets bästa alltid kommer först i din planering – borde vi då inte lyckas, tillsammans?

Hur pratar ni om barnens rätt och trygghet i din förening? Vill ni ha hjälp? Tveka inte att kontakta mig eller någon av mina kollegor på Sörmlandsidrotten.

Läs mer här: https://www.barnensspelregler.com/

Love Swartz, Sörmlandsidrotten

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s