Jakten på lycka

Eller The pursuit of happiness, som filmen heter på originalspråk. Baserad på verkliga händelser i Chris Gardners liv. Chris (spelas av Will Smith) är skuldsatt och fast i ett mycket svårhanterat säljavtal. Under filmen blir han lämnad av sin partner för att på egen hand ta hand om deras son och kämpa för att bli fri från avtalet. Parallellt med allt elände strävar han efter ett jobb som börsmäklare och är så gott som nere för räkning när allt vänder. Filmen slutar lyckligt, vi kan andas ut.

Filmer kan vara fantastiska. De kan lära oss saker om livet och om oss själva. Samtidigt är de (förhoppningsvis) underhållande och skakar liv i våra känslor. Jakten på lycka är ett exempel på en film som har allt det där. Jag kommer att tänka på en scen där Chris och hans son (som häftigt nog spelas av ingen mindre än Will Smiths riktiga son) spelar basket. Sonen säger att han vill bli proffs varpå Chris verbalt och direkt slår undan de drömmarna och sonen, så klart, blir förkrossad. Uppgivet packar han ned basketbollen i en påse och de ska bege sig därifrån när pappan byter tonläge. Med djupt allvar i rösten säger Chris åt sonen att ingen, inte ens hans föräldrar, får tala om för honom vad han kan och inte kan klara av. Ingen. Någonsin.

Jag har aldrig förstått om Chris kommer till insikt med sitt eget, usla föräldrabeteende och helt enkelt ångrar sig eller om hela upplägget var medvetet. Men oavsett. Lärdomen för oss som tittare är densamma. Medskicket till mig som tränare, förälder, lärare, vän, kusin, doktor, medmänniska: detsamma. Men vi måste vända på det. Vi ska inte lära oss att ingen får säga till oss vad vi kan och inte kan. Vi ska lära oss att inte säga till barn vad de klarar och inte klarar. Vi ska inte sätta oss över deras tolkning av livet och verkligheten. Vi ska inte jiddra med deras drömmar helt enkelt.

Barn vill bli brandmän, prinsessor och draktämjare. Barn vill bli världsmästare och proffs. De närs av de drömmarna, de leker sina drömmar och de lär sig av leken. De lär sig – av leken. Vi behöver inte skynda dit och tala om för dem huruvida drömmen, leken, är rimlig eller inte. Den dos av verklighet de behöver hinner ikapp dem tids nog.

Behöver jag säga mer? Jag tror inte det. Eller kanske lite: Första steget är att ta till sig av detta budskap. Det är det lätta. Det andra steget är att lära känna sig själv så pass bra att man vet när man är på väg att göra detta i alla fall. Det är det svåra. En kommentar. En min. Ett skämt. Oskyldigt menat, hårt drabbat. Därför ska uppmärksamheten alltid vara riktad inåt, delvis åtminstone. För det är inom dig allt skapas. Det är där växelspelet mellan att påverka och påverkas hela tiden pågår. Det är kort sagt där det händer. Konstigt, va? Och läskigt? Jag vet. Men en mer kraftfull insikt får man leta efter.

Jakten på lycka pågår ständigt. Inom mig och dig och runtomkring oss. Men så vitt jag förstått av det lilla enkla livspusslet jag ägnar mig åt (även om det är långt ifrån färdigt) tycks lycka vara en biprodukt, något som uppstår till följd av något annat, stannar en stund och försvinner för att så småningom återkomma. Att jaga lyckan liknar hundens jakt på svansen, det vill säga något vi skrattar åt. Därför bör vi istället leva, och därmed leda, på ett sätt som tillåter lyckan att infinna sig, gång på gång. Vare sig det är när vi tar emot medaljen stående på en pall i ett stort mästerskap, eller om det är när vi njuter av en kopp kaffe, sluter ögonen och minns dagen då vi räddade den där straffen, höll andan i över en minut, sprang ett frivarv eller slog personligt rekord i längdhopp.

Så, var rädd om barnens drömmar, liksom du är rädd om dina egna. Jag lånar ett par rader från låten Ruby Tuesday (Rolling Stones) för att sammanfatta: ”Lose your dreams, and you will lose your mind…”

 

Love, Sörmlandsidrotten

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s