Youth Olympic Games – En återblick

Jag kom nyligen hem från Buenos Aires, Argentina, där jag varit på Youth Olympic Games (YOG.) Jag var där som simhoppsdomare, uttagen av det internationella simförbundet, FINA. YOG är som ett OS för ungdomar och arrangeras också vart fjärde år, mitt emellan de ”riktiga” OS. Upplägget är i stort detsamma. I år, 2018, var det tredje gången som det genomfördes.

OS är, som känt, den främsta arenan för elitidrott, med den aktuella debatten om tävling för barn och ungdom i åtanke skapar YOG en del funderingar. Jag återkommer till dem… Först och främst, hur gammal är en ungdom i detta sammanhang? I simhopp gäller att man är mellan sexton och arton år. Jag gissar att det är motsvarande i de andra idrotterna, minus något år i någon sport.

Syftet med YOG är att kopiera konceptet av ett OS för att på så vis förbereda ungdomarna på vad de kan förvänta sig om de än gång tar sig dit. Enligt Svenska olympiska kommitteen (SOK) ser man redan nu tendenser som tyder på att man har fördel av att ha deltagit på ett YOG när man väl kommer till ett OS.

Så vad är det då man kopierar? Konceptet med alla idrotter samlade för att genomföra det främsta av mästerskap. Tävlingar av hög dignitet genomförda under extraordinära omständigheter. Men jag skulle säga att det första som slår en är den totala frånvaron av glamour tillika närvaron av yttre påfrestningar. Några exempel är att atleterna bor ihop med andra atleter från samma land men från olika idrotter. De känner kanske inte varandra men måste ändå bo ihop, i enkla rum. Många gånger har de olika kvälls- och morgontider vilket kan innebära att någon kommer hem 22.30 när en annan måste vakna 04.55.

Lägg till att YOG pågår under några veckor, många har en obekväm och lång resesträcka med tillhörande tidsskillnad och därtill ska man vänja sig vid en ny typ av mat och bakterieflora. (Jag hörde av en norsk tränare som blivit dålig i magen att de flyttade honom ut ur OS-byn och till ett hotell på stan under några dagar på grund av smittorisken.)

Det är snarlikt ett OS – och trots de yttre påfrestningarna omges man av gott mod, inspirerande möten, högklassiga och spännande tävlingar, skratt och kamp. Imponerande, minst sagt, för det finns ännu fler yttre påfrestningar.

De tävlande ska vara beredda på att när som helst ställa upp på dopingkontroll och, som om de vore på en flygplats, genomgå visitationer varje gång de ska in och ut från OS-byn eller tävlingsarenan. Överallt syns beväpnad militärpolis och transporterna genomsöks av folk med bombvästar och hundar vid varje inträde till OS-byn. För mig som är från Sverige kan det tyckas överdrivet, men i det här sammanhanget sitter det ungdomar från platser i världen där bussbomber är verklighet. För dem är de här rutinerna säkert en lättnad. På en nivå är nog alla medvetna om att ett arrangemang av den här digniteten kräver dessa åtgärder. Trots att vi bara är här för att mötas, ha roligt och tävla tillsammans…

Och så till logistiken: Eftersom tävlingarna är utspridda över staden går det abonnerade bussar till de olika arenorna. Ibland ligger dessa platser långt bort från OS-byn. I en storstad som Buenos Aires visste man aldrig heller med trafiken. Samma resa kunde ta 45 minuter eller två timmar, och i många fall var bussen knökfull. Detta måste beaktas i planeringen för det finns ingen som väntar på någon som är sen.

Nästa utmaning är storpublik och massmedia, TV till exempel. Simhopparna har en kamera bara decimeter från ansiktet tävlingen igenom, vare sig de vill eller inte. Hur charmigt är det? Och hur charmigt är det om du just missat ett hopp och landat på mage från tio meter? Mitt i allt det här ska de fokusera och prestera.

Själva tävlandet är också bra träning. SOK uttryckte det som att man inte bör delta på ett YOG om man inte är redo för denna nivå och de påfrestningar som kommer med arrangemanget. Det tycker jag är självklart på alla nivåer. Däremot finns det också ett tydligt ”se och lära”-perspektiv med i bilden. Och det är kombinationen mellan tävling och lärande som gör det speciellt. YOG är ett tydligt delmål med dubbla syften. Tävla för att lära och lära för att tävla.

Så till frågan om det är rätt med ett ”OS” för ungdomar? Mitt svar, med upplevelsen färskt i minnet, är: ja!

Jag är även för VM, EM, Nordiska och nationella mästerskap för juniorer och ungdomar. Det är en viktig del av bredden inom idrotten. Det är nivåer och utmaningar som utgör den yttersta polen av den ena sidan. För mig personligen är det lika självklart som att det ska finnas möjligheter att klättra i träd och spela innebandy på skoj med sina kompisar på fritiden. Jag tror även att ungdoms- och juniormästerskap kan minska stressen att börja tävla mot seniorer alltför tidigt, givet att tränare, föräldrar och förbund förhåller sig till det hela med ett ungdomsperspektiv; med ungdomens perspektiv.

Sedan finns det alltid anledning att se över hur vi utformar och värderar dessa mästerskap. Det förekommer ledarskap som inte alls passar sig och tränare som tar ut aktiva som inte är redo. Men destruktivt ledarskap finns på alla nivåer och måste alltid motverkas. All den glädje, alla möten och sidoaktiviteter för atleterna som YOG erbjöd, stämningen och de ovärderliga upplevelserna av att möta människor från hela världen som delar passionen för idrott och är beredda att ge allt på samma sätt som du – det väger över. (Utan att för den sakens skull säga emot Björn Ericsson när han säger att ”en enda ungdom som far illa inom idrotten är en för mycket.”)

Jag upplevde och såg mer än jag kan sätta ord på. 98 procent var genuint fantastiskt och lärorikt, och då är det bara en simpel simhoppsdomares perspektiv. För de tävlande tror jag att YOG innebär ovärderliga erfarenheter för livet och, enligt hela grundidén, är en nyttig förberedelse inför framtida OS.

Till sist: Runt om alla tävlingar pågick det hela tiden aktiviteter av olika slag och en hel del roliga prova-på-idrotter för barn. Men särskilt fint var det att se publiken som väntade på att få se gymnastik. Överallt, verkligen överallt, var det flickor som hjulade, hoppade, stod på händer och gjorde konster. De lekte sina idoler de snart skulle få se på riktigt. I det stora hela innebar YOG idrott från allra första lekstadiet till de högst presterande ungdomarna i världen – Magnifikt och häftigt!

 

Love, Sörmlandsidrotten

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s