Det tuffaste mötet någonsin

Startar måndagen på Bosön med ett seminarium om ledarskap. Den första delen handlar om värdeord. Vi får en lång lista med exempel på ord i alfabetisk ordning, från Acceptans till Överraskning. Vi ska nu ringa in tre till fem ord var och sedan i grupp diskutera oss fram till några få gemensamma, styrande ledord som definierar vår värdegrund.

Den här typen av process känner du igen. Det är en vanligt förekommande modell som ska leda till att vi får en gemensam bild av den kultur vi vill ha. Den utvecklingsmiljö som våra aktiva ska utvecklas i. Vi tar fram några styrande begrepp som ska prägla styrelsens jobb och tränarskapet samt implementeras hos medlemmar, föräldrar och funktionärer.

Fördelar med metoden: Stimulerade diskussioner, tid för reflektion, inspirerande tankar och hoppfullhet inför kommande utmaningar i verksamheten.

Problem med metoden: Orden är ofta självklara och abstrakta vilket gör dem svåra att applicera verkligheten när den väl knackar på. Och det gör den förr eller senare.

Givetvis är vi överens om att exempelvis Glädje, Respekt och Trygghet är bra ord för vår verksamhet. Men i slutänden, när diskussionen är över och orden står snyggt skrivna i våra dokument, styrs vi ändå av krafter som går betydligt djupare. Vi är sociala varelser med rädslor, behov, begär och önskningar. Vi är sökande själar i en väv av intentioner. Till viss del medvetna, men oftast omedvetna. Många av våra handlingar är reaktioner vi egentligen inte har kontroll över, trots att vi tror att vi väljer fritt.

Djupt inom oss finns drivkrafter vi kanske inte riktigt erkänner för oss själva: oro för vad andra ska tycka. Rädsla för att göra bort mig eller misslyckas. Skräck inför att bli utfryst. Längtan efter bekräftelse. Önskan att bli omtyckt. Ingen av dem går att jämföra med exempelvis hunger; Nu är jag hungrig, jag tar en macka. Nej, det går djupare och handlar om självkänsla. Därför är den inre strålkastaren vårt viktigaste verktyg. Inte ett yttre ledord.

Våga granska dig själv kritiskt och sluta med att döma andra. Försök istället alltid att förstå och byta perspektiv. Går du tillräckligt djupt inom dig kommer du tillslut att finna sidor hos dig själv som du tidigare bara såg hos andra. Vissa upptäckter kommer du att gilla, andra kommer att skrämma dig. Det viktiga är bara att du erkänner dem, först och främst för dig själv, och sedan förlåter dem. Förlåter dig själv.

Konkret: Nästa gång du vill säga något ont om någon annan. Låt bli! Fundera istället på varför du vill det. Och hur mycket du än tror att du måste säga det där dumma, det där dömande, det där hånande, låt bli! Även om du kommer på ett sätt att säga det som låter bra. Låt bli! Prata enbart om någon annan i syfte att förstå för att kunna hjälpa. För det är först när du själv förändrar hur du ser på folk, som folk förändras.

Det absolut bästa knepet för att förändra sig själv är att börja göra goda handlingar när ingen ser och sedan låta bli att berätta om dem för någon. Det kommer att skrika inom dig av begär för att folk ska veta hur bra du var. Men tillslut kommer du att lära dig att känna inre uppskattning. I samma stund förvandlas du socialt till någon med mindre lust att prata illa om andra. Och då, som genom ren magi, lever du enligt värdegrunden – oavsett vilka ord ni valt i er förening.

Är du beredd att möta dig själv? – det blir det tuffaste mötet någonsin.

Love, Sörmlandsidrotten

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s