Redan de gamla grekerna…

De flesta av oss har hört talas om Sokrates. En av ”de gamla grekerna”, det vill säga en av de som bär ansvaret för hur vi ser på världen, på kunskap och på människan än idag. Ett av hans viktigaste arv är den Sokratiska modellen för samtal. Den bygger på frågor, vidare frågor, och ytterligare frågor. Genom dess dialogform tar vi oss filosofiskt vidare mot högre insikter och ökad kompetens.

Det är egentligen inte främmande för någon av oss. Historiskt sett har vi i alla tider och kulturer byggt vår förståelse av oss själva och verkligheten genom samtal och reflektion. En annan av ”de gamla grekerna”, Aristoteles, förkunnade att det var just språket som definierade oss, gjorde oss till människor och särskilde oss från djuren.

Språket är vår källa till identitet och känsla av sammanhang. Vår upplevelse av mening. Vi inspirerar varandra genom språket, söker sanningen tillsammans och för vidare erfarenheter. Samtalet, för att inte säga, det goda samtalet, är vårt yttersta verktyg. Det som förvandlar fantasi till verklighet. Tanke blir ord, ord blir handling.

Vi kallar det folkbildning. Och inom idrotten är folkbildningen starkt förankrad, rent ut sagt oskiljaktig. Det är genom folkbildningen med anor från Sokrates tid, som vi välkomnar varandra, implementerar värdegrunder, skapar samverkan och integration samt leder våra barn genom tonåren och in till vuxenlivet. Det är folkbildning som håller samman styrelser och medlemmar, bygger samförstånd mellan tränare såväl i föreningen som över klubbgränsen. Folket är vi, bildningen är vårt kit. Vår själ, om man så vill.

Vi har en historia inom det svenska föreningslivet som är starkt förknippad med folkbildning. Även idrotten har länge fått bidrag från Staten för vår bildnings- och utbildningsverksamhet. Och vare sig föreningens medlemmar är medvetna om det eller inte, så genomför de verksamhet som är just folkbildning. Bidragsberättigad folkbildning. Gör man sig bara beredd att redovisa alla de samtal, träffar, möten där vi samlas för att samtala och lära av varandra, skapar man genast ett mervärde för sin klubb, sin sport och för hela den svenska idrotten.

Med den insikten, det vill säga att min egen utveckling ger ekonomiskt eko i hela idrotten, kanske bördan känns något lättare när det kommer till den administrativa delen. Vet jag att jag är en liten men väsentlig del av ett betydligt större sammanhang, där mina handlingar får betydelse även för andra, men också för mig själv, kanske jag rent av inspireras av att redovisa min förenings folkbildningsverksamhet.

Dessutom, med statistik, grafer och siffror över min förenings mervärde har jag synliga och attraktiva argument för såväl min egna medlemmar, kommunen, sponsorer och andra samverkansparter, som får just min förening att sticka ut.

Frågan lyder inte: varför ska jag redovisa folkbildningsverksamheten? Den lyder: Varför skulle jag inte?

 

Love, Sörmlandsidrotten

Annonser

2 reaktioner på ”Redan de gamla grekerna…

  1. Hej Love, vet inte om vi träffats? Knalin här, finns i Dalarna. Har jobbar med folkbildning i mer än 20 år och din text var så målande att jag blev helt salig, du satt verkligen ord på mina tankar, det jag har försökt att förmedla 18 år i SISUs tjänst, tusen tack! Blev lite nyfiken så jag läste även blogginlägget innan och kände igen mig även i den, tänk vad lite som behövs för att skapa eller ta bort ett förtroende, och hur viktigt det är att vi har ledare inom idrotten som ser alla barn, även de som som står offiside,
    Gillar verkligen ditt språk och dina ordval, vi gärna se mer av dina inlägg.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s