Mörker och ljus i luciatider

Det är adventstid, julstämning och Lucia. Det är en tid då mörkret sluter sig kring oss. Det är en tid då vi tänder ljus. Ljus som får oss att se vad som faktiskt finns i mörkret. Det är möjligheternas tid. De två motpolerna, mörker och ljus, förenas och väcker …DEBATT!

Det började det med pepparkaksgubbarna. Någon vill ta bort dem, andra ville ha dem kvar. Sedan var det visst någon som ville ställa in hela luciatåget, och många blev arga. Om allt detta vävs årligen långa trådar på sociala media.

Det är aningen spännande, inte sant? Någon får en idé och sedan är viskleken igång. Viskleken som egentligen är en rolig lek för barn. En lek där ett ord eller meningar riskerar att förvrängas med budbäraren.

Men när viskleken tar vid i samhället, när människor startar tolkningskrig och ensidigt sprider information, sann som falsk, då börjar det bli otäckt. Verkligheten är nämligen sällan svart eller vit. Den tidigaste dokumentationen av luciafirande i Sverige berättar om en dräng med ljus i håret. Lucia var en man! Därefter har traditionen, likt alla andra traditioner, förändrats. Inget konstigt med det.

Även idrotten förändras. För hundra år sedan fanns den till för män som skulle bli goda medborgare. I det ingick att vara atletisk och kunna försvara riket. Exempelvis ridning och gymnastik var totalt mansdominerade. Idag ser vi det omvända, ridning och gymnastik är tjejernas arena.

Jag har hört folk säga att dessa två idrotter, tack vare sin tjejdominans, gör idrotten mer jämställd. Men är det så enkelt? Bland annat existerar en normproblematik kring prestation och utseende. Miljön inom vissa klubbar kan vara direkt destruktiv. Vidare händer att manliga tränare ges gudastatus bland unga tjejer i beroendeposition vilket inte alltid är särskilt gynnsamt. Men inget är ensidigt.

Dessa idrotter bygger även starka, självständiga kvinnor som blir inflytelserika i näringslivet och i samhället. De får fram idrottare i världsklass. De ger tusentals tjejer en meningsfull fritid, gemenskap och identitet och är därmed ytterst värdefulla för jämställdheten, i det avseendet.

Det handlar såklart inte om idrotterna i sig. Det är en fråga om ledarskap. Om detta vittnar den skiftande kulturen mellan föreningarna eller till och med grupperingarna inom föreningarna.

På motsvarande sätt kan ju exempelvis ishockeyn vara det mest värdefulla i livet för många pojkar men ibland genomsyras av en rent ut sagt vulgär matchokultur.
Vi kan inte fortsätta generalisera och hävda det ena eller det andra. Det fördummar. Och dumhet är farligt.

Vår folkkära Lucia förändras med tiden. Det gör även idrotten. Det är en naturlag. Inget att frukta eller häpnas över. Därmed kan vi andas ut och i stillhet tända ett ljus för upplysning. Låt dumheten, det enkelspåriga, konfliktfyllda och livrädda få kliva fram ur mörkret, tröstas och förändras. Låt viskleken förbli en lek för barn, och en lärdom för oss.

Nu tar bloggen julledigt och önskar alla en trevlig återhämtning – oavsett vad och hur ni firar.

Love, Sörmlandsidrotten

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s